Här är två dikter jag hittade blev tipsad om idag och översatte:
Här är din fotapall,
och där vilar dina fötter
hos de fattiga, ringa och förlorade.
När jag försöker böja mig inför dig,
når min ödmjukhet inte ner dit
där dina fötter vilar
hos de fattiga, ringa och förlorade.
Stolthet kommer aldrig nära
där du vandrar
i de ödmjukas kläder,
hos de fattiga, ringa och förlorade.
Mitt hjärta hittar inte vägen dit
där du har gemenskap
med de ensamma,
hos de fattiga, ringa och förlorade.
—
Sluta upp med att mässa och sjunga och rulla radband!
Vem tillber du här i ditt mörka ensamma hörn
av ett tempel med stängda dörrar?
Öppna dina ögon och se att din Gud inte är där!
Han är där plogmannen bryter den hårda myllan,
där vägbyggaren bräcker sina stenar.
Han är med dem i sol och skur,
och hans mantel är jordig.
Lägg av din heliga klädnad,
kom ner till honom på den jordiga marken!
Frälsning? Var finner man denna frälsning?
Vår Herre har själv glatt tagit på sig skapelsens bojor,
han är sammanbunden med oss alla för evigt.
Kom upp ur ditt rabblande,
lämna dina blommor och din rökelse!
Vad skadar det om din dräkt blir sliten och jordig?
Möt honom och stå vid hans sida,
i mödan och i ditt anletes svett.
—
Tankeväckande dikter, av den indiske diktaren Tagore som vann Nobelpriset 1913 på grundval av sin diktsamling Gitnjali där dessa två dikter ingår. Här är en länk till hela Gitnjali på engelska:
