26 mars 2016
Vi står här tillsammans inför korset, tillsammans med Maria och Johannes. Det var tvåtusen år sen, det var tusen mil bort, men i anden är det här och nu.
Kan du förnimma hans närvaro här mitt ibland sitt folk som han älskar? Bibeln säger att han är den levande Guden…
160324 Skärtorsdagen ur Matteusevangeliet
160325 Långfredagen ur Matteusevangeliet
160327 Påskdagen ur Matteusevangeliet
6 maj 2015
Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. Vi har sett och kan vittna om att Fadern har sänt sin son att rädda världen. Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.
(1 Joh 4:10-16)
Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre. Dom: denna världens härskare är dömd.
(Joh 16:5-11)
Att växa i tro. Det handlar vår söndag här i kyrkoåret om idag. Vi är i påsktiden, Jesus har uppstått och vandrar med oss lärjungar, och hela naturen strålar i påskens glädje så här års. Vi har firat glädjen att livet vann, dess namn är Jesus.
Men nu idag händer något. Just när vi börjat glädja oss och vänja oss vid att Jesus inte är död utan han vandrar med oss som förut, då börjar han förbereda oss på att den här fasen i vårt liv inte komma att hålla på för alltid. Att det kommer nya faser som han vill förbereda oss på i förväg.
Han säger att han ska återvända till Gud som har sänt honom. Det är Kristi himmelsfärd om en och en halv vecka. Det är en ny fas, den vi lever i här i kyrkan i idag sedan tvåtusen år, den när Jesus är i himlen och gör i ordning ett hem för oss men ännu inte har kommit tillbaka för att hämta oss. Och under tiden får vi leva här i tro, i tro på det som vi inte har sett men som vi anar i våra hjärtan, det som kyrkan, Bibeln och de troende i alla tider vittnar om.
Jesus säger: jag sänder Hjälparen till er. Den helige Ande, sanningens Ande som ska vara i er.
Guds rike är inom er. Det är där vi ska få växa, växa i tro, växa i tillit. Det är ett växande som inte är så lätt att mäta med måttband, men som icke desto mindre är verkligt och påtagligt här inom oss.
Var tror du att du är i din andliga växt? Även om det är vanskligt att mäta med måttband, känner du att du kommer framåt och vidare i din andliga utveckling som människa – jämfört med förra året, jämfört med för tio år sedan?
Det finns två sidor av det med att växa i tro som båda hör ihop. Dels att växa som människa genom tro och tillit, och dels just det att tron och tilliten växer. Men gemensamt för dem båda, det är tro eller tillit.
Utan tro kan inte behaga Gud, står det i Bibeln, och utan tro går det inte att växa. Jesus definierar synden här i evangeliet som att ”de tror inte på mig”. Synd, att missa målet med att leva, det är att inte ha tro eller tillit. Vi är skapade för tro, trohet, trofasthet, tillit, samhörighet, delande, relation, kärlek.
Och när Jesus säger: ”Denna världens härskare är dömd”, då menar han djävulen som till sitt väsen är avsaknad av tro. Ingen tillit, ingen kontakt, ingen relation – essensen av ensamhet är det tillstånd som Bibeln beskriver som helvetet.
Och Jesus säger att denna världens härskare, denna livsstil som bara är inriktad på den här världen och som är blind för att andra har behov och att de alls existerar, denna livsstil av psykopatisk egoism är dömd. Avslöjad som tom och totalt meningslös. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sig själv, förlorar sin själ?
Och varför är det meningslöst och missar målet om man struntar i det här med, tro, tillit och kärlek? För att, som vi hörde i episteln: Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.
Kärlek från vår Gud flödar till oss ut, som en källa, frisk och ren. I dess vatten klart glimmar underbart livets ädelsten. (SvPs 29:1)
Kärleken överskrider tidens gränser. Den som kommer i kontakt med Guds kärlek lever för evigt, lever som Jesus. Tänk om det är så att vi är skapade för att leva för evigt? Hur påverkar det vårt sätt att se på livet, våra prioriteringar?
Tänk om det enda som har ett djupt och verkligt värde är våra själar och våra medmänniskors själar? Och att det viktigaste vi kan göra, ännu viktigare än att hålla kroppen i form, är att hålla själen i form och hjälpa den att växa, i tro och tillit och kärlek?
Så om det viktigaste som finns är att växa i tro, då blir naturligtvis frågan: hur gör man? Har prästen några tips?
Man skulle kunna säga hur mycket som helst, men en grundläggande poäng som jag vill göra, det är att växt inte är kontinuerlig. Vi växer i faser, vi växer i årstider, vi lägger på nya årsringar (och förhoppningsvis inte bara bilringar J). Det ser inte nödvändigtvis likadant ut genom hela livet.
Här i kärnan är vi Guds barn. Men Johannes säger på ett annat ställe i Första Johannesbrevet: Mina kära, nu är vi Guds barn. Och det är ännu inte uppenbarat vad vi kommer att bli. (1 Joh 3:2)
Vi får börja i att vara Guds barn, men sedan får vi genom livet växa i mognad som Guds växande barn och vuxna barn.
Men om vi börjar här inne i kärnan, den innersta årsringen dit vi ständigt får komma tillbaka. Vad behöver det lilla barnet? Vad säger psykologerna är det första och mest grundläggande behovet om ett barn ska kunna växa i sitt inre?
Det grundläggande behovet för oss alla är kärlek och trygghet, en kärlek som finns kvar och går att lita på, en kärlek där man kan växa i tro och tillit.
Har Gud en sådan kärlek till dig? Absolut. Jesus har förklarat den kärleken till dig nu igen vid påsk när vi firat hur han gav sitt liv för dig, och nu här idag förklarar han sin kärlek igen när han ger dig av sin heliga nattvard och säger: Kristi kropp, för dig utgiven. Kristi blod, för dig utgjutet.
Johannes säger i episteln: Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. Det hänger inte på dig och hur du lyckas vara inför Gud. Du kan synda och häda så mycket du vill, det reducerar inte Kristi kärlek till dig med en enda procent. Det är en grundtrygghet att lita på.
Men sedan kommer det nya faser i livet när vi behöver utöka och utveckla vår relation med Gud med nya sätt att relatera till Gud. Kanske kan det komma en tid när barnatron känns lite trång? Kanske relaterar jag fortfarande till Gud på samma sätt som när jag var tonåring, trots att jag i mitt övriga liv har gått vidare till en annan fas i livet?
Kan du uppleva det där ibland, att tron inte alltid känns så integrerad med det övriga livet? Att svaren som den gav en tidigare fas i livet inte alltid känns så relevanta längre? Eller att de där känslorna för Gud som man hade en gång i tiden inte riktigt är där längre? Vad gör man när man upplever något sådant?
Jesus förberedde lärjungarna på en tid när han inte skulle vara där hos dem lika fysiskt tydligt. Han sade: Det är för ert bästa som jag går vidare. Det är för att ni ska lära er få kontakt med Hjälparen inom er, Sanningens Ande som jag sänder från Fadern.
Sanningen är aldrig en fiende till livet. Sanningen är att få erkänna inom sig hur det faktiskt är och känns. Men sanningen är också att Gud är större. Större än alla bilder jag gjort mig av hur han funkar. Större än barnatron, större än tonårstron, större än någon av oss kan ana.
Och att växa i tro är inte alltid en kontinuerlig raksträcka. Om man ska upp på Kebnekaise så går det uppför, men sedan planar det ut, och sedan går rejält uppåt igen, men sedan när man tror att man är framme så måste man ner 200 meter i Kaffedalen innan man kan komma upp den sista biten på toppen under Guds himmel. Och när odlar olivträd säger de att det inte kan bära frukt om det inte får uppleva frostnätter.
Jag tror det är så även i våra inre liv som människor. Vi behöver utmaningar, torrperioder, att Jesus får söka nya sätt att relatera med oss som han gjorde där med lärjungarna. Det är en förutsättning för att kunna växa i tro med Sanningens Ande så att han kan föra oss in i hela sanningen, inte bara den lilla bit av den som vi förstår och lever i just nu.
Så om vi knyter ihop den här predikan: Var tror du att du är i din andliga växt just nu? Hur vill ditt inre liv ta sig uttryck, vad tror du att behöver just nu? Det är en fråga som jag inte kan svara på, men jag tror Sanningens Ande inom dig gärna svarar på den.
Så vi tar en liten stund nu och är stilla i bön, din stund med Gud…
6 maj 2015
Psalm 23
Herren är min herde, mig ska inget fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.
Han ger liv åt min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
Även om jag vandrar
i dödsskuggans dal
fruktar jag inget ont,
för du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
Ja, godhet och nåd ska följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i Herrens hus
för alltid.
Johannes 10
Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom grinden är fårens herde. För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster.”
Denna bild använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade. Sedan sade Jesus: ”Sannerligen, jag säger er: jag är grinden in till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.
Vi har fått höra evangeliet. Eu-angel-ium, det goda budskapet. Och även om vi får höra ur evangeliet varje söndag här i kyrkan, så får vi idag ett alldeles särskilt budskap om Guds godhet. Idag när vi firar den söndag när Jesus säger: Jag är den gode herden.
Nu är det ju så att jag är rätt språkintresserad, och jag läser gärna predikotexten på lite olika grundspråk när jag ska predika. Igår läste jag evangeliet på latin, och där fanns något som fick mig att haja till. Där läste jag att Jesus sade: Ego sum pastor bonus. Jag är Pastor Bonus. :-)
Är det inte rätt träffsäkert egentligen? Jesus säger att han har kommit för att vi ska ha liv, och liv i överflöd. I Herdepsalmen som vi sjöng handlar det om hur han ge oss en andlig spabehandling: lugna vatten där vi finner ro, smörja vårt huvud med olja, dukat bord och en bägare fylld till brädden här på altaret för att vederkvicka vår själ.
Jesus vill dig väl. Han vill hjälpa dig att få det gott i din själ så att ni kan ha gemenskap i det goda, så att vår njutning av det goda kan bli en tacksamhetsgemenskap med honom som ger det goda. Vårens liv, solens ljus och fågelsång, sångens kraft, goda möten, frid i själen och så mycket mer än vi kan tänka och säga. Det är därför han kallar sig Pastor Bonus.
Bonus, godhet. Gud är god. Det kanske inte är någon nyhet att Gud är god? Är det kanske något som vi kanske upprepar rätt ofta och tänker är självklart? Men jag undrar: tar vi in det? Tänker vi efter vad det egentligen betyder? Att det finns en som vill dig väl, som är helt och hållet god, ljus och inget mörker.
Gud är god. God är Gud. Redan Luther förundrades och skrev i det som har blivit vår kyrkas bekännelseskrifter, att Gud har ordnat det väldigt välfunnet på våra germanska språk, att orden för god och Gud hänger ihop.
Och är det inte en väldigt välbehövlig tröst här i den här världen där det finns en del människor som inte präglas av godhet, att det finns Någon som är god? Som är att räkna med, som är att lita på, som går att tro på?
För Jesus säger till oss här i evangeliet, att det finns den som står för godhet, men det finns också andra som vill utnyttja, stjäla, slakta, förgöra.
Och Jesus bryr sig om dig och mig. Han vill få visa oss sin godhet, och dessutom vill han skydda oss från att bli skadade, hjälpa oss till urskillning i mötet med människor, sammanhang, ideologier.
Så hur kan man utvärdera om det kommer en människa, en förkunnare, en trosuppfattning till oss? Hur kan vi veta om en person eller tankegång kommer från den Gode Herden eller om det är något från en tjuv som utnyttjar, förslavar och förgör? Vem ska man lita på?
Jesus ger oss tre punkter i dagens evangelietext: Finns det respekt hos den här? Hör jag Jesu röst i det här? Och hur är konsekvenserna av det här? Respekt, Jesu röst, konsekvenser.
Först respekt. Jesus säger: Den som inte går in genom grinden utan försöker klättra in på något sätt, han är en tjuv och en rövare. Var och en av oss är som en stad med en stadsmur som skyddar oss, och en port som vi öppnar för den som vi har förtroende för. Det är så Gud har tänkt att det ska vara. Han säger i Ordspråksboken: Som en stad utan murar är den som inte kan styra sitt sinne. (Ords 25:28)
Och Gud kommer alltid till oss som en gentleman. Han trycker sig inte på, utan Jesus säger: ”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, så ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp 3:20).
Den gode Herden har respekt, han vill bygga oss. Så den som behandlar oss respektlöst är inte värd vårt förtroende.
Och det leder oss in på den andra punkten: att lyssna efter Jesu röst. Jesus säger: fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster.
Känner du igen Jesu röst när du hör den? Den där rösten som talar till ditt hjärta. Jesus säger att han kallar oss vid namn, att han känner oss ända in, här innerst inne. Hans röst är en röst som känner oss, en varm röst, en sann röst. Och han säger: Den gode herden ger sitt liv för fåren, som vi har firat nu vid påsk. En sådan röst och ett sådant beteende, det kommer från den Gode Herden.
En respektfull röst, Jesu egen röst, och så det tredje: vad blir det för konsekvenser? Eller med Jesu egna ord, på deras frukt ska ni känna dem. Han säger: Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.
Vad sprider det sig för stämning och resultat runt en viss människa, sammanhang, eller lära? Lever människor upp, blir de alltmer sig själva? Finns det Andens frukter, kärlek, glädje, frid? Blir det energitillskott, eller blir det energiförlust? Blir människor frigjorda, eller blir de bundna, rädda, förslavade? Det är tjuven som stjäl och tar bort liv.
Och Jesus säger: Fåren springer bort från en sådan person eller lära. Det borde de i alla fall. Det finns ingen som manar oss att öppna vårt hjärtas port för något som bryter ner. Gud tvingar oss inte.
Sedan kan man vilja hjälpa den som har hamnat snett och så, men det kan man göra med fast grund under fötterna och inte ge bort sitt hjärta till någon som inte förtjänar det.
För vad det handlar om här är inte tjänsten för Guds rike där ute i en trasig värld. Det handlar om hur man hanterar sitt eget hjärta, hur man får sin påfyllning som människa, var man kan vederkvicka sin själ i livgivande återhämtning och närhet.
För visst finns det en tid för engagemang, uppoffringar och tjänst för Guds rike i en fallen värld? Det är det vi har gått in för under fastan nu före påsk. Ett extra tag i bön, i givande, i självdisciplin, i kristet engagemang.
Och jag tror att det nog för många av oss är lätt att känna att sådant kan vi göra för Gud. Det är ett sätt att ära Gud, glädja Gud, göra något för Gud. Det finns en tid för sådant, och det är en färdighet som vi behöver behärska.
Men den här söndagen skulle jag vilja slå ett slag för ett annat sätt att ära och glädja Gud, och det är att ta emot den Gode Herdens omsorg. Att gå på spa med Pastor Bonus.
Att göra sådant som vi älskar, som fyller på, som vederkvicker vår själ, och göra det i gemenskap med Jesus. Som i en underbar bön som judarna ber på sabbatsdagen och som jag återkommer till ibland: Retzéh bimnuchaténu, ”Ha din glädje i vår vila”.
Så hur kan det se ut för dig att vila på gröna ängar med den Gode Herden? Hur låter hans röst när han talar till dig och kallar på dig med ditt namn? Vad vill han säga till dig alldeles just nu?
Vi blir stilla en stund till stilla musik och lyssnar efter den Gode Herdens röst i vårt inre…
10 juni 2014
Här är några nyheter relaterade till mitt engagemang med Svenska Folkbibeln:
Broschyr om den nya Folkbibeln
I höst kommer den, den efterlängtade nya och fräscha reviderade utgåvan av Folkbibeln som jag och många andra har arbetat med i många år.
Nya testamentet som ljudbok med bakgrundsmusik
Gudsordet inläst med stämningsfull bakgrundsmusik, folkets sorl och vågornas skvalp… Nya testamentet finns inläst, Gamla testamentet är på väg i höst.
Intervjuad om mitt engagemang för Bibeln
Olof Brandt på Bibeln idag intervjuade mig på telefon om de olika engagemang jag har för Guds ord – Folkbibelprojektet, Gloria Förlag och mina personliga drivkrafter bakom alltihop.
1 oktober 2013
Men jag undrar, som Guds tjänare, om inte din och min kärleksrelation med Gud är värd minst lika mycket ära som en eventuell jordisk kärleksrelation är värd? De av oss som är gifta har bröllopsbilder, men hur många av oss som är döpta har en dopbild för att minnas det vackra som skedde en gång och som vi nu lever i? Det kan vara något att tänka på och ta med sig: hur tar vi vara på det vackra som vi har med Gud…?
DOC: 130929 Dopet, trolovad med Kristus
1 juli 2013
Vilken grad av överlåtelse är du beredd till i din relation med Jesus, kärlekens Herre? Jag frågar inte för att få höra rätt svar. Jag frågar för att du och din Herre ska få höra vad som finns i ditt hjärta. Älskar du honom mer än andra? Några av er gör det, i all tysthet, och i er ödmjukhet vill ni inte erkänna det ens för er själva. Men ni har er lön i er djupa samhörighet med den Herre ni älskar.
Andra av oss kanske inte har lärt känna honom så djupt än, eller så har vi kanske fått vår överlåtelse till Jesus djupt prövad av det vi fått möta i livet. Kanske vi inte lyckas stämma in i allt som Kyrkan bekänner och lär. Kanske det enda vi lyckas säga är: Gud, jag fattar inte så mycket längre. Men Herre, du vet allt. Du vet att jag ändå har dig kär…
19 maj 2013
Ingen vet vad som finns i dig utom din ande. Din ande är ditt djupaste jag, men din ande är inte den allra djupaste bottnen inom dig. För under din ande öppnar sig en oändlig underjordisk ocean, ett hav som med ömhet omsluter din ande och min ande och alla människors ande. Och det havet är Guds Ande…
DOC: Klarhet och kraft
29 april 2013
Genesis 1: As It Was, So It Shall Be
Genesis 2-3: Adam, Where Are You
Psalm 23: Surely Goodness and Mercy
Psalm 32: Blessed Is The Man
Numbers 22-24: Balaam
2 Chronicles 20: Jehoshaphat
Jeremiah 29:11-14: If You Search For Me (Wendy Francisco)
Matthew 1:18-25: I Believe in You
Matthew 2:1-12: We Have Seen a Star (Wendy Francisco)
Matthew 4:1-11: It Is Written
Matthew 5:14-16: Let Your Light Shine
Matthew 6:9-13: The Lord’s Prayer
Matthew 6: Give It For Love
Matthew 7: Rock Steady
Matthew 8:1-4: Willing to Heal
Matthew 13:1-23: The Sower
Matthew 14:22-34: Voyage to Gennesaret
Matthew 17:14-20: Everything is Possible
Matthew 23:8-10: Call Nobody Here Your Teacher
Mark 2:1-12: Hole in the Roof
Mark 5:21-43: Gotta Tell Somebody
Luke 2:1-20: Shepherds Song
Luke 7:1-10: It Will Be So
Luke 7:36-50: Beautiful to Me
Luke 23:32-43: Too Small a Price
John 1:19-34: Prepare the Way
John 1:26-29: Behold the Lamb
John 2:1-11: Whatever He Says
John 3:5-8: The Wild Wind Blows (Wendy Francisco)
John 4: Living Water (Wendy Francisco)
John 9: Don’t You Talk That Way
John 20:1-10: He’s Alive
Romans 8:2: The Rule of the Spirit
12 december 2012
Men här använder Jesus ett annat ord för omvändelse, metanoia. Paranoia är att vara från vettet, metanoia är att byta vett, ändra tänk, ändra inställning.
Hur ser det ut med inställningen i ditt inre? Jag tycker att vi kan kolla efter, vi kan öppna våra hjärtan med ett enkelt dubbelklick och sedan kolla allra längst ner i hjärtat, där hittar du Inställningar, det som styr vad som händer på ytan. Dubbelklicka där och se vad du får upp. :-)
Kolla särskilt i rutan som heter Drivkraft. Vad står det där? Vad är det för önskningar och motiv och värderingar som driver dig framåt i i dina relationer, i dina studier eller ditt arbete?
När Johannes Döparen predikade hade han Guds stora helhet i sikte. Han tyckte: Det gör inget om jag blir mindre, så länge Jesus blir större och människor får möta honom. Men när Herodes styrde, så hade han ”mitt rike” och inte folkets bästa för ögonen.
Och jag vill stanna upp här just inför den här inställningen. Vad står där i rutan för Drivkraft, vad är det som driver oss? Är det Guds rike eller mitt rike? Den stora helheten eller min grej? Är jag mer som Johannes eller mer som Herodes?
Vi lever i en fallen värld där folk satsar på sig själva, en värld med egoideal och karriärtänk, och när vi ser någon som lever för Guds stora helhet, som Johannes Döparen eller Moder Teresa, så tycker vi: Vilken exceptionellt helig människa, de är onormalt goda.
Men jag tycker om att ibland vända på perspektiven och se det från andra hållet. Om man ser det från Guds perspektiv, i Guds rike och särskilt som det ska vara i himlen en gång, så är det totalt normalt att i sund självförglömmelse bara älska och leva för Guds stora helhet. I himlen är det snarare så att om någon skulle börja satsa bara på sig själv, då skulle han vara ett märkligt UFO där man undrar ”hallå, vad gör du, hur är det fatt med dig?”
Är det inte likadant i kroppen? Det är det normala att muskelcellen eller nervcellen lever för helheten. De kräver inte något tack för att de gör sin uppgift, de blir glada om de får göra sin uppgift i helheten och de får se att armen böjer sig.
Men det händer någon gång ibland att en cell genomgår ett syndafall, att den får en skev inställning så att den glömmer kroppen och börjar satsa på sig själv och bygga på sitt eget rike. En sådan cell kallas en cancercell. Och om inte den ändrar sin inställning, så förstör den för hela kroppen, den är skyldig till mer ont än den själv förstår, och den kan till sist orsaka både sin egen och andras undergång.
Hur ser det ut i ditt hjärtas inställning, i rutan för Drivkraft? Är det mitt rike eller Guds rike? Eller kanske GUDS RIKE med stora bokstäver och så en liten parentes undertill, (fast egentligen mitt eget rike).
Paulus var en annan människa som brann för Guds rike, och han hade något väldigt vackert skrivet i sin ruta för Drivkraft. Han sade: ”Kristi kärlek driver oss” (2 Kor 5).
Men om jag vill ändra min drivkraft, om jag vill att min inställning ska förändras på riktigt, hur gör man? Var finns den där rutan ”Verkställ” så att det händer på riktigt?
Det är där vi kommer till den andra halvan av det som Jesus säger till oss i evangeliet idag. Han säger: Omvänd dig, ändra inställning, och tro på evangeliet. Våga tro att du är djupt och orubbligt och galet älskad av en Gud som jublar över dig med kärlekssång på sina läppar. Att din själ är fullständigt trygg i hans hand. Och att ingenting, ingenting, ingenting kan skilja dig från Guds kärlek till dig i Kristus Jesus.
I den kärleken är en trygghet till förvandling. Låt oss be…
10 december 2012
Ni som är intresserade av nyskrivna psalmer i vår tid, vare sig ni spelar och sjunger eller skriver själva, ta gärna en titt på www.psalmportalen.se. Där finns närmare 100 nya psalmer, sorterade efter samma rubriker som i psalmboken (Gud Fadern, Jesus, den helige Ande, jul, fastan, glädje och tacksamhet, himlen, etc). Själv har jag bidragit med sex stycken.
Väldigt praktiskt att man kan dela med sig och få del av andras idéer så här enkelt över nätet – jag blir närmast lyrisk och påminns om vad Uppenbarelseboken säger om himlens heliga stad, att ”allt dyrbart och härligt som folken äger skall föras dit” (Upp 21:26). :-)
17 november 2012
I höstas var jag också med på ett mycket intressant föredrag där Magnus Malm talade om Gudomligt och mänskligt. Utifrån många exempel framför allt från fornkyrkan skissade han en väg till en sund andlighet som bejakar det sant mänskliga. Varmt rekommenderat.
17 november 2012
Har du inom dig sår eller sådana där knutar på själen efter saker som människor har gjort mot dig? Kanske trots dina försök att göra relationen bra?
Petrus hade sådant inom sig, men han gömde det inte inom sig. Det står att han kom fram till Jesus och berättade om det. Och han undrade: Hur många gånger ska jag förlåta? Så mycket som sju gånger?
Och det är som att Jesus ser på honom och säger ungefär: Bra med din goda vilja, att du säger sju för fullkomlighetens tal. Men min väg är fullkomlighetens fullkomlighet: 77 gånger…
17 november 2012
I höstas höll jag ett föredrag på en församlingsdag över ett ämne som har fascinerat mig några år: Andliga vägar – åtta sätt att relatera till Gud.
Vi människor är så olika, med olika perspektiv och gåvor. Visst är det fascinerande vilken mosaik av människor som Gud har skapat? Men vi har så lätt att värdera vissa inriktningar och gåvor högre, medan andra tas för självklara eller ställs åt sidan som mindre värda. Det är samma begränsade perspektiv som Paulus försöker råda bot på i Första Korintierbrevet 12, med bilden av kroppen och dess olika delar. Hand och fot är bra till olika saker, och båda behövs.
Jag utgick från teorin om de sju intelligenserna av Howard Gardner, Harvardprofessor och psykolog. Han menar att det finns sju grundläggande typer av intelligenser: språk, logik, musik, bild, kroppskännedom, introspektion och relationer. Längre fram lade han till detta med en särskild relation till naturen som en åttonde, och existentiell insikt som en nionde. Alla människor har en eller några av dessa begåvningar som ”modersmål” där de känner sig särskilt hemma, och en eller några som blinda fläckar där de inte förmår att ta in så mycket.
I mitt föredrag vände jag perspektivet till att se hur dessa grundläggande inriktningar styr vårt sätt att relatera till Gud. Den ene berörs starkt av gudstjänster med mycket musik, den andre ber helst i naturen, den tredje möter Gud genom sina medmänniskor och annan i djupmeditation.
Jag tänkte att detta är nyttig kunskap eftersom det hjälper oss att dels uppvärdera vårt eget sätt att möta Gud som legitimt och gott, och dels sätta det i ett sammanhang så att man förstår att det inte är det enda sättet. Medmänniskor som är väldigt olika, och talar om Gud på ett lite annorlunda sätt än man är van vid, kan mycket ge ett bidrag där jag själv har en blind fläck.
Här är min handout från föredraget för en snabb överblick över de åtta andliga vägarna:
PDF: Andliga vägar
15 juni 2012
Nu i veckan fick jag äntligen in den rykande färsk från tryckeriet: Gudstjänstens rötter, min debutbok. Det har varit många dagar och kvällar under våren som jag har tillbringat framför datorn med att redigera om och sätta bilder till min masteruppsats från Göteborgs universitet, och nu äntligen har den kommit ut till glädje för bibelintresserade kristna över hela vårt land.
Grundfrågan som jag utgår från är: Hur gick gudstjänsten till på apostlarnas tid? Vad var nytt och specifikt kristet, och vad tog man över från den judendom man vuxit upp med?
Från baksidan: Gudstjänstens rötter tar med läsaren på en upptäcktsfärd till att lära känna urkyrkans gudstjänst sida vid sida med de judiska gudstjänstformerna: templets offerliturgi, synagogans bibelstudiegudstjänst och måltidens bön- och samtalssamling. Urkyrkan hämtade inspiration från de judiska formerna och kombinerade det med en öppenhet för den helige Ande och den levande Frälsarens närvaro mitt ibland sitt gudstjänstfirande folk.
Boken bygger på ett stort antal citat från antika texter och är rikt illustrerad med färgbilder av byggnader, målningar och föremål från Nya testamentets omvärld. I text och bild får vi lära känna de första kristnas fascinerande liv när de samlades till detta som är vår allra största kallelse som människor: att fira gudstjänst.
Det har glatt mig mycket att få goda omdömen från flera framstående forskare i ämnet. Här är tre skrivna omdömen från baksidan:
”Vad var hemligheten bakom de tidiga kristnas gudstjänstliv? Tony Larsson visar såväl på det nära släktskapet med olika judiska gudstjänstformer som på särarten i urkyrkans gudstjänst. Framför allt blottlägger han några viktiga faktorer bakom den tidiga kristna rörelsens attraktionskraft i sin samtid. Sådana insikter är guld värda, speciellt för alla som vill vara med att leda, forma och fira en sann gudstjänst i vår egen tid.”
Mikael Tellbe, docent i Nya testamentet, lektor vid Örebro Teologiska Högskola och pastor inom Evangeliska Frikyrkan
”Att relationen mellan judendom och kristendom är djup vet var och en som är förtrogen med Nya testamentet och kyrkans äldsta historia. Frågan är om kristendomens rötter i judisk tro och tradition märks tydligare än just i gudstjänstfirandet. Denna rikt illustrerade, vetenskapligt vederhäftiga och personligt engagerade bok blottlägger det djupa rotsystem som förenar judar och kristna – en historisk bok med dagsaktuell relevans.”
Göran Larsson, docent i judaistik, präst i svenska församlingen i Jerusalem, författare och föreläsare
”Tony Larssons bok är kunnig – informativ – inspirerande. Det är hjärna och hjärta i god kombination.”
Carl-Erik Sahlberg, docent i kyrkohistoria, präst i S:ta Clara kyrka, Stockholm
Och här kommer lite länkar:
Provläs en del av första kapitlet:
http://www.gloriaforlag.se/Gudstjanstens-rotter-5-19.pdf
Beställ hos XP Media (198 kr):
http://shop.textalk.se/se/article.php?id=7969&art=12413582
Beställ ditt ex på Adlibris (198 kr):
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197827461
25 maj 2012
Jag kan tycka att detta gör hela skillnaden. Tänk om sanningen är ett obarmhärtigt kallt ljus som sliter bort alla mina livslögner så att jag står naken i all min futtighet inför skammens förintande blick? Då orkar man inte leva. Men om sanningen är Jesus själv, han som är syndarens vän, han som känner allt i mig och omsluter det med ömhet – det svaga likaväl som det starka, det sjuka likaväl som det friska – då kan jag våga glänta lite på dörren och våga möta sanningen. Sanningen om mig, sanningen om Gud. För varje möte med sanningen är ett möte med Jesus som är vägen till Gud…
12 maj 2012
Så har jag nu äntligen lagt fram min masteruppsats i Nya testamentets exegetik, Den kristna gudstjänstens rötter: En jämförelse mellan urkyrkans gudstjänst och dess motsvarigheter i templet, synagogan och måltiden. Det har varit underbart att få leva i första århundradets judisk-kristna värld under de fyra år som jag av och till har arbetat med uppsatsen, och det är nu en glädje att få dela med sig till andra vad jag har kommit fram till.
Parallellt med uppsatsarbetet har jag nu under våren omarbetat uppsatsen till en mer lättillgänglig bok med ca 100 illustrationer. Jag publicerar den som Gudstjänstens rötter nu i juni på mitt förlag Gloria och hoppas att det ska bli en fin sommarläsning för bibelintresserade människor i vårt land.
I den populära boken har jag dock uteslutit notapparaten, och därför gör jag här uppsatsen tillgänglig för dem som eventuellt är intresserade av att tränga djupare in i min argumentation:
PDF: Den kristna gudstjänstens rötter
15 april 2012
Kristus har uppstått som den förste av de insomnade. Han var död, men se, han lever i evigheters evighet. Och han har nycklarna till döden och dödsriket för att hämta ut alla dem som vill vara hans.
Och jag tror: Är inte det här något som vi människor, du och jag, innerligt behöver höra? Att graven inte är slutet? Jag hörde en sekulariserad svensk reflektera över att många av de saker som kyrkan gör finns det andra som gör, som musik och gemenskap och ungdomsverksamhet och så, men när det gäller evigt liv så finns det inte så mycket konkurrens på den marknaden. Här finns ett behov som alla har och så är ni de enda som har något som möter det behovet – vilket guldläge, tyckte han…
DOC: Levande
17 mars 2012
Vår käre Baba Shenouda, ledaren för den koptiska kyrkan i Egypten, har fått flytta hem till Herren efter en längre tids sjukdom vid 88 års ålder. Jag känner en vördnad och en värme inför det som han har fått betyda för miljontals människor under alla sina år som andlig ledare. Med sin värme och vishet, humor och enkelhet, har han stått för en andlig vägledning och en jordnära, bibelförankrad förkunnelse, likt en fyr som i helgonens efterföljd pekar ut vägen hem till Gud genom Jesus Kristus.
Jag lärde känna Shenouda 2002, genom en syrian i snabbköpet som lånade ut hans böcker till mig (Shenouda har skrivit över 150 böcker varav 60 översatts till engelska). Först var jag misstänksam mot en ortodox fromhet som var för mig okänd, men snart hade jag känt igen samme Ande som lever i mitt hjärta och jag kom att översätta sex av hans böcker till svenska. De syrisk-ortodoxa ville ha dem i tusental till sina medlemmar och särskilt ungdomarna som växt upp här med svenska som modersmål. Här är de två böcker som fortfarande finns kvar i lager:
Lärjungaskap
En vacker bok utifrån den koptiska traditionen om att växa och hämta lärdom från allt man möter under livet: människor, naturen, Bibeln, andra böcker, andliga vägledare… rikt illustrerad.
Helig glöd
En inspirerande bok för alla som på något sätt är engagerad i Kyrkan, om att hitta glöden och glädjen i tjänsten för Gud.
Man kan säga samma sak om Baba Shenouda som om Abel, den första människan i Bibeln som fick lämna detta jordeliv: ”Genom tron talar han ännu, fastän han är död” (Heb 11:4). Hoppas att många får fortsätta inspireras av det exempel som Shenouda har lämnat oss.
16 februari 2012
Visst är det så att ord har en förunderlig makt att bygga upp eller riva ner? Ordspråksboken säger: Ord från en tanklös kan hugga som svärd, men de visas tunga ger läkedom. (Ords 12:10) Jag vet inte hur många ord vi hör under en genomsnittlig dag (man hör nog lite fler om man har en pratsam radio eller en pratsam parter J). De flesta orden berör oss bara på ytan, men så finns det vissa som sätter sig djupt i vårt hjärta. Vissa ord kan hämma oss och begränsa oss i åratal efteråt. Andra ord kan bli som en värmekälla, en kraftkälla, som en ädelsten vi bär med oss genom livet djupt därinne…
16 februari 2012
Den västerländska civilisationens vagga tycks ha stått i Mesopotamien. Från staden Ur drog Abraham ut ca år 2000 f Kr för att lägga grunden till det judiska folket i landet Israel, ett folk som har gett vår kristna civilisation dess stora berättelse, nedtecknad mellan Bibelns pärmar.
Men Abraham och de andra bibliska karaktärerna levde inte i ett kulturellt vakuum, utan den sumeriska kulturen var redan mer än tusen år gammal när Abraham drog ut på sin resa. Den allra tidigaste namngivna författaren som vi idag känner till var prästinnan Enheduanna som på 2200-talet f Kr skrev en rad hymner till Inanna, den sumeriska gudinnan för kärlek och krig. Andra författare gav också sina bidrag till myterna om Inanna, och lertavlor med kilskrift från 3500 f Kr fram till 1700 f Kr har idag grävts fram och översatts av sumerologer så att vi även idag kan läsa den mångtusenåriga myten om Inanna.
Särskilt intressant för den bibelintresserade är att se de paralleller som finns mellan Inannamyten och Bibelns berättelser. Både uttryckssätt och enskilda tankar och bilder från Bibeln finns återspeglade i den sumeriska myten. Är detta ännu ett uttryck för att vår generöse Gud ger av sina gåvor åt alla och sänder regn både över rättfärdiga och orättfärdiga? CS Lewis uttryckte det som att Gud har gett människorna ”goda drömmar”, att även de icke-judiska folken har fått del av profetiska bilder som förberett dem inför evangeliet om Jesus Kristus, en berättelse som är historisk sanning samtidigt som den också liksom de forntida myterna talar till djupen inom oss.
Här återfinns texten, med bibelparalleller, till de tre mest bibellika berättelserna ur Inannamyten: Hulupputrädet (Edens lustgård), Inannas bröllop med Dumuzi (Höga visan) och Inannas nedstigning (evangeliet).
PDF: Inannamyten
2 januari 2012
Och nu när det är årsskifte, så är det en tid för bokslut. Det är en tid för bokslut inte bara i företag och föreningar, som Opalkyrkans frikyrkoförsamling. Det är en tid för ett andligt bokslut i din och min själ. Hur blev 2011 egentligen? Hur har jag växt, vad har jag lärt mig? Hur är jag annorlunda nu idag jämfört med 1 jan 2011? Är jag nöjd med 2011? Och så en ännu viktigare fråga som varje VD, förvaltare och kristen måste ställa sig: är Ägaren nöjd med min förvaltning under 2011? För Jesus har lärt oss att vårt liv här på jorden är ett lån som vi en gång ska lämna tillbaka och visa hur vi har förvaltat det…
DOC: Att vända blad
Här är en bild från det smyckade altaret med bönekorgen i vilken vi lyfte våra skrivna böner inför Gud:
26 december 2011
Josefs och Marias del av släkten hade flyttat från Betlehem i södra Israel upp till Nasaret uppe i Galileen, men nu blir de kallade dit ner igen till kung Davids stad. Det är Gud som kallar dem, men det han använder är något så banalt som en skattskrivning. Är det inte fascinerande att Gud är verksam för att utföra sin goda vilja även på en plats som skattekontoret? Förnuftets ögon ser bara skatteavier och folkbokföring, trons ögon ser en större hand bakom det som sker…
31 oktober 2011
…och det tycker jag sätter fingret på en typ av fasta som jag tror är många gånger viktigare nu i vårt samhälle på 2000-talet, och det är att fasta från sinnesintryck. Att skapa ett skyddat rum där själen kan få växa. För det finns ingen annan tid under mänsklighetens historia som har överöst oss människor med en sådan flimrande störtflod av media, bilder, nyheter, rykten, reklam, valsituationer, saker att tänka på… det är inte konstigt att folk blir utbrända…
DOC: Ta in mindre, ta emot mer
11 juli 2011
Nu i juni kunde jag ge ut uppföljaren till Messias: en mangaberättelse som jag publicerade för ett och ett halvt år sedan… så glad och tacksam till Gud att projektet är i hamn. Äventyret från evangelierna fortsätter i Budbärarna! Lärjungarna blir utsända i världen med mirakelkraft och ett livsförvandlande budskap om en kärlek starkare än döden och ett liv som varar i evighet… och apostlarna blir levande på nytt i fräsch och varm mangastil.
Dessutom har jag gjort ett 64-sidigt utdrag, Förvandlingen, med fokus på hur människor i Apostlagärningarna blir förvandlade av Jesu kraft, från svaghet och direkt hat till friskhet och kärlek och kraft. Bra för utdelning i större skala.
Läs mer och beställ på www.gloriaforlag.se.
26 juni 2011
Och när livets krafter blommar, när sommaren fyller vårt land, då tror jag det kan få till och med världens mest sekulariserade folk att lite grann öppna sin själ på glänt och ana och undra: är det inte något alldeles speciellt med sommaren, naturen, livet? Har inte du också känt den känslan i naturen någon gång, att det måste finnas något mer därute, någon som liksom står för allt det här goda…?
DOC: Hela jorden är full av hans härlighet
24 juni 2011
Nu under pingsten som varit har jag sjungit på en av de vackraste böner eller hymner till den helige Ande jag känner till – ”Kom Guds egen andedräkt”, Anders Piltz översättning av medeltidshymnen ”Veni Sancte Spiritus”. Här finns den i både svensk och latinsk version:
| Kom, Guds egen andedräkt, kom, du rena, varma fläkt av Guds rikes ljuvlighet. Kom och fyll vår fattigdom, vilan när vår nöd blir lång, Utan dig är allting dött, Väck till liv det domnade, Gör oss visa av ditt råd, |
Veni, Sancte Spiritus et emitte caelitus lucis tuae rádium. Veni, pater páuperum, Consoláor óptime, In labóre réquies, O lux beatissima, Sine tuo númine Lava quod est sórdidum, Flecte quod est rigidum, Da tuis fidélibus Da virtútis méritum, |
29 maj 2011
Och det är nog inte så ovanligt att man tycker det är lite svårt. Vad ska man säga till Gud? Skulle han som är så stor vara intresserad av vad lilla jag har att säga? Och det är väl en sak att be TILL Gud… men det är ju inte alltid så lätt att uppleva den där tvåvägskommunikationen som man längtar efter, eller? Så det är inte underligt att lärjungarna kommer med den här frågan, som vi alla får göra får göra till vår: Herre, lär oss att be…
17 april 2011
Idag står vi på tröskeln till vår största högtid, till vår tros största mysterium. Det är inte krubban eller ängeln eller duvan som vi har längst fram i kyrkan, som en ständig symbol och påminnelse och blickfång. Det är Kristi kors.
Vi står nu på tröskeln till Stilla veckan, och snart får vi leva oss in i vår Herres lidande, död och uppståndelse. Vi ska få leva med i den starkaste berättelsen som den här världen har skådat. Den djupaste kärleken. Det vassaste modet. Den tuffaste kampen. Den största tragedin. Och sen världshistoriens lyckligaste slut, ett lyckligt slut som vi hittills bara sett början av…
DOC: I korsets skugga
22 mars 2011
Och det finns en dubbelhet i det här med en kämpande tro som jag tycker man ser i bibeltexten: i första kapitlet kämpar han i tro för Guds rike, i andra kapitlet kämpar han MED sin tro. I första kapitlet ser vi trons kraft, i det andra kapitlet ser vi tvivlets kraft, hur han prövar och omvärderar och bearbetar sin tro – och hur vår Gud bemöter den som tvivlar och kämpar med sin tro.
För är det inte så att det här med tvivel, det är något som kommer till oss alla, lite till mans? Om inte nu, så vid en annan tid i våra liv. Prövningar kommer, och tvivel och tro kan gå hand i hand. Men vi pratar inte så mycket om det, eller hur? Därför tyckte jag att det kunde vara viktigt att ta upp det här med en kämpande tro här idag…
DOC: En kämpande tro
Och på tal om växlingar och årstider i våra andliga liv, mörka och ljusa, kan jag tipsa om en betraktelse som en vän till mig har skrivit utifrån texten Herren som Krukmakaren: En lerklumps liv.
4 mars 2011
Vad är halm mot säd, säger Herren? Det ena mättar vår hunger, det andra ser ungefär lika fint ut men det mättar inte en svältande själ. Det är skillnad mellan Guds ord och ogrundade människotankar om Gud…
DOC: Det levande ordet
Tro och teologi 