Predikan: Att vända blad

Och nu när det är årsskifte, så är det en tid för bokslut. Det är en tid för bokslut inte bara i företag och föreningar, som Opalkyrkans frikyrkoförsamling. Det är en tid för ett andligt bokslut i din och min själ. Hur blev 2011 egentligen? Hur har jag växt, vad har jag lärt mig? Hur är jag annorlunda nu idag jämfört med 1 jan 2011? Är jag nöjd med 2011? Och så en ännu viktigare fråga som varje VD, förvaltare och kristen måste ställa sig: är Ägaren nöjd med min förvaltning under 2011? För Jesus har lärt oss att vårt liv här på jorden är ett lån som vi en gång ska lämna tillbaka och visa hur vi har förvaltat det…

DOC: Att vända blad

Här är en bild från det smyckade altaret med bönekorgen i vilken vi lyfte våra skrivna böner inför Gud:

 

Predikan: Född att bli vår broder

Josefs och Marias del av släkten hade flyttat från Betlehem i södra Israel upp till Nasaret uppe i Galileen, men nu blir de kallade dit ner igen till kung Davids stad. Det är Gud som kallar dem, men det han använder är något så banalt som en skattskrivning. Är det inte fascinerande att Gud är verksam för att utföra sin goda vilja även på en plats som skattekontoret? Förnuftets ögon ser bara skatteavier och folkbokföring, trons ögon ser en större hand bakom det som sker…

DOC: Född att bli vår broder

 

Predikan: Ta in mindre, ta emot mer

…och det tycker jag sätter fingret på en typ av fasta som jag tror är många gånger viktigare nu i vårt samhälle på 2000-talet, och det är att fasta från sinnesintryck. Att skapa ett skyddat rum där själen kan få växa. För det finns ingen annan tid under mänsklighetens historia som har överöst oss människor med en sådan flimrande störtflod av media, bilder, nyheter, rykten, reklam, valsituationer, saker att tänka på… det är inte konstigt att folk blir utbrända…

DOC: Ta in mindre, ta emot mer

 

Budbärarna: en mangaberättelse

Nu i juni kunde jag ge ut uppföljaren till Messias: en mangaberättelse som jag publicerade för ett och ett halvt år sedan… så glad och tacksam till Gud att projektet är i hamn. Äventyret från evangelierna fortsätter i Budbärarna! Lärjungarna blir utsända i världen med mirakelkraft och ett livsförvandlande budskap om en kärlek starkare än döden och ett liv som varar i evighet… och apostlarna blir levande på nytt i fräsch och varm mangastil.

Dessutom har jag gjort ett 64-sidigt utdrag, Förvandlingen, med fokus på hur människor i Apostlagärningarna blir förvandlade av Jesu kraft, från svaghet och direkt hat till friskhet och kärlek och kraft. Bra för utdelning i större skala.

Läs mer och beställ på www.gloriaforlag.se.

 

Predikan: Hela jorden är full av hans härlighet

Och när livets krafter blommar, när sommaren fyller vårt land, då tror jag det kan få till och med världens mest sekulariserade folk att lite grann öppna sin själ på glänt och ana och undra: är det inte något alldeles speciellt med sommaren, naturen, livet? Har inte du också känt den känslan i naturen någon gång, att det måste finnas något mer därute, någon som liksom står för allt det här goda…?

DOC: Hela jorden är full av hans härlighet

 

 

Kom, Guds egen andedräkt

Nu under pingsten som varit har jag sjungit på en av de vackraste böner eller hymner till den helige Ande jag känner till – ”Kom Guds egen andedräkt”, Anders Piltz översättning av medeltidshymnen ”Veni Sancte Spiritus”. Här finns den i både svensk och latinsk version:

Kom, Guds egen andedräkt, kom, du rena, varma fläkt av Guds rikes ljuvlighet. Kom och fyll vår fattigdom, kom med all din rikedom, kom och lys vår vilsenhet.   Gjut ditt mod i rädda bröst, bo i oss och var vår tröst, bli vår värme, bli vårt stöd, vilan när vår nöd blir lång, frihet mitt i livets tvång, svalka mitt i smärtans glöd.   Ande, salighetens ljus, gläd vårt hjärta med ditt rus, bli dess tysta jubelskri. Utan dig är allting dött, åldrat, kraftlöst, tomt och trött under tidens tyranni.   Tvätta rent det fläckade, våt med dagg det torkade, läk vår oros djupa sår. Väck till liv det domnade, värm ur död det stelnade, samla dem som vilse går.   Kom med enhet, kom med frid, gör vår tid till hoppets tid, andas i vår längtans bön. Gör oss visa av ditt råd, gör oss goda av din nåd, ge oss härligbetens lön. Amen. Halleluja.

Veni, Sancte Spiritus et emitte caelitus lucis tuae rádium. Veni, pater páuperum, veni, dator múnerum, veni, lumen córdium. Consoláor óptime, duicis hospes ánimae, dulce refrigérium. In labóre réquies, in aestu tempéries, in fletu soláicium. O lux beatissima, reple cordis intima tuorum fidélium. Sine tuo númine nihil est in hómine, nihil est innóxium. Lava quod est sórdidum, quod est áridum, sana quod est sáucium. Flecte quod est rigidum, fove quod est frigidum, rege quod est dévium. Da tuis fidélibus in te confidéntibus sacrum septenárium. Da virtútis méritum, da salútis éxitum, da perénne gáudium. Amen. Alleluia.

 

 

Predikan: Herre, lär oss att be

Och det är nog inte så ovanligt att man tycker det är lite svårt. Vad ska man säga till Gud? Skulle han som är så stor vara intresserad av vad lilla jag har att säga? Och det är väl en sak att be TILL Gud… men det är ju inte alltid så lätt att uppleva den där tvåvägskommunikationen som man längtar efter, eller? Så det är inte underligt att lärjungarna kommer med den här frågan, som vi alla får göra får göra till vår: Herre, lär oss att be…

DOC: Herre, lär oss att be

 

 

Predikan: I korsets skugga

Idag står vi på tröskeln till vår största högtid, till vår tros största mysterium. Det är inte krubban eller ängeln eller duvan som vi har längst fram i kyrkan, som en ständig symbol och påminnelse och blickfång. Det är Kristi kors.

Vi står nu på tröskeln till Stilla veckan, och snart får vi leva oss in i vår Herres lidande, död och uppståndelse. Vi ska få leva med i den starkaste berättelsen som den här världen har skådat. Den djupaste kärleken. Det vassaste modet. Den tuffaste kampen. Den största tragedin. Och sen världshistoriens lyckligaste slut, ett lyckligt slut som vi hittills bara sett början av…

DOC: I korsets skugga

 

Predikan: En kämpande tro

Och det finns en dubbelhet i det här med en kämpande tro som jag tycker man ser i bibeltexten: i första kapitlet kämpar han i tro för Guds rike, i andra kapitlet kämpar han MED sin tro. I första kapitlet ser vi trons kraft, i det andra kapitlet ser vi tvivlets kraft, hur han prövar och omvärderar och bearbetar sin tro – och hur vår Gud bemöter den som tvivlar och kämpar med sin tro.

För är det inte så att det här med tvivel, det är något som kommer till oss alla, lite till mans? Om inte nu, så vid en annan tid i våra liv. Prövningar kommer, och tvivel och tro kan gå hand i hand. Men vi pratar inte så mycket om det, eller hur? Därför tyckte jag att det kunde vara viktigt att ta upp det här med en kämpande tro här idag…

DOC: En kämpande tro

Och på tal om växlingar och årstider i våra andliga liv, mörka och ljusa, kan jag tipsa om en betraktelse som en vän till mig har skrivit utifrån texten Herren som Krukmakaren: En lerklumps liv.

 

Predikan: Det levande Ordet

Vad är halm mot säd, säger Herren? Det ena mättar vår hunger, det andra ser ungefär lika fint ut men det mättar inte en svältande själ. Det är skillnad mellan Guds ord och ogrundade människotankar om Gud…

DOC: Det levande ordet

 

Guds reklamkampanj

Tänk om Gud skulle göra som Coca-Cola och H&M och börja sätta ut annonser på reklamtavlor och i tidningar… vad skulle han säga?

Kyrkorna i Singapore gjorde en drive 2001 och satte ut en serie annonser i dagspress och TV-reklam, på bussar och webbsidor etc med budskap från den Gud som skapat oss, söker oss och längtar efter oss… här är en PowerPoint med de olika budskapen tillsammans med fantastiska vyer ur hans skapelse.

PPS: Campaign For God (3 MB)

 

Predikan: Nyårsgudstjänst 2011

Men nyår är också en tid av bokslut, en tid när vi ser tillbaka på det år som har gått och funderar över det år som vi går in i. Vad under 2010 är vi nöjda med? Vad har varit svårt? Hur har vi vuxit, som människor och som kristna? Vad ska vi satsa på inför 2011? Och så det kanske viktigaste av allt: vad tycker Gud är viktigt i våra liv inför det kommande året?

Vår Herre Jesus berättar en liknelse som är en klassisk text nu för nyår… 

 

DOC: Nyårsgudstjänst 2011

 

Judiska tackböner

I den judiska bönboken Siddur finns, förutom de vanliga gudstjänstbönerna, även små ”utropsböner” av förundran och tacksamhet att användas när man möter de där små situationerna som förgyller vår vardag: när man ser regnbågen bryta fram, när man ser havets vidd eller varför inte när man ser en ovanligt vacker människa? Det finns dessutom en bön att användas när får se en ovanligt… ovanlig människa. :-)

I PDF-filen nedan har jag gjort ett utdrag av dessa uråldriga böner, men de är naturligtvis bara en startpunkt för att hjälpa oss igång i det samtal med den levande Guden som hela vårt liv är tänkt att få vara.

PDF: Judiska tackböner

 

Predikan: Annandagen, martyrernas dag

…Tänk dig själv att du är Stefanus. Du har levt ut din kristna tro och berättat för människor om vad Jesus och hans frälsning betyder för dig, för att du gärna vill att andra ska få uppleva det värdefulla som du har med Jesus. Och nu hamnar du inför en domstol med rad på rad av missunnsamma präster, en domstol som har utdömt dödsdomar förut.

Och så vänder översteprästen sin blick mot dig och rynkar pannan och frågar: Är det verkligen så? Alla är tysta. Ditt drag. Vilka ord kommer ur din mun…?

DOC: Annandagen, martyrernas dag

Här följer även två sekelgamla skildringar av frikyrkliga missionärers martyrium i Kina:

PDF: Tio blodsvittnen i Kina 
(svenska frikyrkliga missionärer som dödades i boxarupproret 1900)

PDF: En liten martyr 
(10-årige Georg Ahlstrands martyrium i Xian 1911)

 

Julnatten: Hur det egentligen gick till?

 

Hoppas ni får en riktigt härlig jul i det fantastiska hopp som vi delar: Gud med oss, som en mitt ibland oss!

Och så vill jag gärna dela med mig av lite bakgrund till julnattens händelser, dem som vi högtidlighåller nu till helgen… för visst vet vi alla hur det gick till när Frälsaren föddes? Josef tar med Maria tvärs över Israels land till skattskrivningen i Betlehem, men när de kommer fram har värkarna redan börjat. Han försöker finna något slags tak över huvudet, vad som helst, men värdshuset är fullt och värden hjärtlös inför en ung kvinnas lidande, så de hamnar i stallet i stället – avvisade främlingar som ingen vill ta emot. Som vi sjunger: ”När Guds moder föda skall, blir hon visad till ett stall” (Ps 129), ”men fursten i Guds rike, det levande Guds ord, får bli en hemlös like sin första natt på jord” (Ps 490).

Eller var det så det gick till? Var Josef så okänslig för en kvinnas situation att han släpade med sig sin höggravida fästmö på en tredagars skumpig åsneritt, och sedan så tafatt att han inte kunde fixa någon vård när värkarna mycket riktigt kom? Var folket i Betlehem så hjärtlösa att Maria fick blöda bäst hon ville, bortglömd i stallets smuts? Hur såg egentligen det där värdshuset ut?
 
Jag har läst en intressant teologibok (Jesus Through Middle Eastern Eyes, Kenneth Bailey) som har gjort mig uppmärksam på en del bakgrundsfakta till julevangeliet som hjälper oss få en fullare och korrektare bild av den natt som förändrade världshistoriens gång för alltid.
 
Så, vad är det Bibeln säger? ”Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.” (Luk 2:6-7)
 
”Medan de befann sig där…” – När Marias mage började växa och folket i Nasaret började tissla och tassla, blev det nog skönt för henne att följa med till Betlehem tillsammans med sin allra närmaste, han som också hade fått en uppenbarelse om vad det var för barn hon bar på. Men Bibeln antyder inte tanken att värkarna kom medan de var på väg in, utan ”medan de befann sig där”.
 
Josef och Maria verkar ha uppehållit sig en längre tid i Betlehem, kanske två år (Matt 2:16). Josef var ju av Davids släkt och hade rest till Betlehem just för att detta var hans släkts hembygd, mitt i Juda stams område. (Troligen hade Josef eller en tidigare generation utvandrat från det mer tätbefolkade Juda för att befolka det mer glest bebyggda Galileen där byn Nasaret låg.)
 
I Mellanösterns släktorienterade kultur var det självklart att även den mest avlägsne släkting till Josef skulle slå upp hemmets portar på vid gavel för att välkomna honom som var hans eget kött och blod. Josef skulle ha blivit utskämd både inför sina egna släktingar och Marias (Sakarias och Elisabet bodde bara 1-2 mil bort) ifall han inte hade sökt upp släkten när han kom på besök och hade behov. Att försöka betala för att bo på värdshus skulle ha varit en förolämpning mot släkten.
 
Men bibeltexten nämner ju ett ”härbärge”, vad var detta för något? Översättningen ”härbärge” är missvisande – grundtexten har inte ordet för ett kommersiellt värdshus som i liknelsen om den barmhärtige samariten senare i samma evangelium (Luk 10:34), pandocheion (”ställe som tar emot alla”), utan ett mer allmänt ord, katalyma. Det kommer av ordet ”lossa” (skoremmar, ytterkläder, dagens anspänning) och används på ett senare ställe i Lukasevangeliet, om nattvardssalen i 22:11 – ”säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var finns det rum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?”
 
Detta katalyma som var fullt handlade alltså troligen om släktingarnas gästrum – de hade kanske redan andra utvandrade betlehemiter där som kommit för skattskrivningen? Var skulle de då lägga Josef och Maria?
 
Här kan det hjälpa att se hur ett hus kunde se ut på den tiden:

En bondfamilj hade gärna sina värdefulla får och kor inne i själva huset om natten, så att de både var skyddade för stöld och dessutom gav lite värme i bergsbygdens kyliga nätter (jfr 1 Sam 28:24 där kvinnan i Endor har en gödkalv inne i sitt hus). Man levde och bodde i ett enda rum (jfr Matt 5:15 där en enda lampa ”lyser för alla i huset”), där djuren hade en separat nedsänkt avdelning nära dörren (jfr Luk 13:15 där fariseer antas ta med sig djuren ut varje morgon, även på sabbaten). Krubborna kunde vara uthuggna ur stenen som utgjorde boningsrummets golv, på lagom höjd för djuren i stallavdelningen.
 
Så när Marias värkar väl satte igång, är det mycket troligt att hon redan befann sig inne i värdfamiljens vardagsrum (eftersom det separata gästrummet var upptaget av en annan familj). Vår Herre Jesus bör ha kommit till jorden i ett enkelt men ombonat hem, där männen visats på porten och kvinnorna med sin vishet ombesörjde förlossningen. Därefter lades han på en halmbädd i en av de oanvända stenkrubborna i boningsrummets golv, i ringhet klädd på fattigdomens bädd – men som en av folket, i den enkla familjens värme och inte ensam i ett övergivet stall.
 
För vad händer när herdarna stormar in, fulla av förundran över den änglauppenbarelse de sett? De berättar och prisar Gud, och ”alla” – hela Josefs släkt – förundras över vad de får höra av herdarna. Hade herdarna funnit ett huttrande ensamt par i ett stall, hade de utropat ”följ med hem till oss, våra fruar tar hand om er!”. Hela Betlehems heder och ära skulle ha blivit hotad om man hade underlåtit att ta hand om någon som av hävd och släktband tillhörde byn. Men nu var de fullständigt nöjda med vad de fick se, att Löftesbarnet hade det bra – så de ”vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt de hade hört och sett”.
 
Önskar er en god och välsignad jul, i den enkla familjens värme, och att ni alla precis som herdarna får möjlighet att prisa och lova Gud som söker upp och besöker oss!

 

Predikan: Längtan efter sanningen

Vi kommer aldrig att finna någon styrka eller frid eller stabilitet i våra liv förrän vi grundar oss i det som inte skiftar med människors åsikter, det som är evigt och bestående, det som är Guds verklighet: Kristus.

Vi lever våra dagar i en värld som är en kuliss, i en fysisk verklighet med busshållplatser och mobiler och tandläkartider. Men ”en dag ska uppgå för vår syn” när den kulissen lyfts bort och vi får möta den himmelska världens verklighet. Den dagen kommer antingen när Jesus kommer tillbaka till den här världen eller när vi genom döden får lämna denna värld. Som vi hörde i Uppenbarelseboken: Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem…

DOC: Längtan efter sanningen

 

Musik: Livets skiftningar

Allt hänger ihop: årets årstider, dagens stunder och människolivets skeden. Solen vandrar sin väg över himlavalvet, året åldras och människan går mot det slut som är bestämt för henne. Men efter vinter kommer vår…

Här är ett ungdomsverk från 1998, min blygsamma version av De fyra årstiderna med text och musik.

MIDI: Livets skiftningar (1:41)

Ett gryningsljus i öster: dagens första strålar
smeker ömt en nyfödd knopp som spruckit ut.
När våren väcker livet, sprider färg och målar,
späda blad mot himlen leker glatt tittut.

På sommarskyn i söder kungasolen tronar,
lockar söta dofter fram ur blomsterprakt.
De frodigt gröna löven himmelsljuset tonar,
skyddar sina frukter små från vindens makt.

En solnedgång i väster, höstens färger blossar,
bladen flammar i sin sista ärestund.
Men färgerna förbleknar, vindarna dem lossar,
skrumpnade de singlar ner från livets lund.

En stjärneblick från norr, i vinternattens kyla,
över knotigt ensamt träd som naket står.
Då faller tunga flingor, grenarna att skyla:
svept i skrud så vit och ren, dess frid består.

 

Predikan: Tacksamhet

Gud är en Gud som älskar att ge, som älskar att ”mätta oss med bästa vete”. Och om israeliterna skrev alla dessa psalmer för enkla skördar av säd och druvor och oliver, hur mycket mer skulle inte vi brista ut i förundrad tacksamhet över den otroliga, oöverskådliga rikedom som sköljer över oss när vi går in på Ica eller Hemköp…?

DOC: Tacksamhet

På tal om tacksamhet och att ta fasta på det goda kan jag också tipsa om en helt underbar kortfilm på detta tema, om hur en enkel liten man som stämplar parkeringsbiljetter förändrar sitt lilla hörn av världen till något som är mer likt Guds rike. Den heter Validation, ”Bekräftelse”. Rekommenderar den av hela mitt hjärta!

http://www.youtube.com/watch?v=Cbk980jV7Ao

 

Predikan: Ett i Kristus

Idag just nu över hela vårt land, i de allra flesta kyrkor där människor samlas till gudstjänst, så är det ett och samma ämne i bibeltexter och predikan: söndagens tema handlar om enheten i Kristus, att du och jag får upptäcka att vi har en djup samhörighet genom att vi båda genom tron i våra hjärtan är förenade med samme Kristus…

DOC: Ett i Kristus

 

Predikan: Sommaren – bekymmerslöshetens skola

Det finns en tid för arbete och ansvar, och kanske är det någon av oss som behöver ta till oss det – men jag tror att många av oss snarare behöver ta till oss den andra delen av Guds budskap, evangeliet, det goda budskapet: att det finns en tid för frid och avslappning, en tid för trons vila, en tid när axlar får sjunka och spänningar släppa. Den tiden är sommarens tid, den tiden är semesterns tid. Den tiden är nu.

Gud har gett oss sommarens gåva som en föraning om paradiset, om den salighet som väntar oss en gång hos Gud…

DOC: Sommaren, bekymmerslöshetens skola

 

Predikan: Förlorad och återfunnen

Augustinus skrev: ”Gud, du har skapat oss till dig, och våra hjärtan är oroliga till dess att de finner vila i dig.” Det var något som Augustinus själv hade upplevt.

Men man skulle faktiskt också kunna vända på det: Gud, du har skapat oss till dig, och ditt hjärta är oroligt till dess att vi finner vila i dig.

Vad Jesus vill säga med den här liknelsen är: Så mycket betyder du i Guds ögon. Om han inte får ha ditt hjärta och ha det nära hos sig, då är livet inte helt för honom…

DOC: Förlorad och återfunnen

 

Grekisk-ortodox morgonbön

Himmelske Konung, Hjälpare, sanningens Ande,
du som är närvarande överallt och fyller allt,
det godas Skattkammare och livets Givare,
kom och bo i oss och rena oss från varje fläck
och fräls, du Gode, våra själar.

Den grekiska-ortodoxa traditionen rymmer en rik böneskatt. Här är inledningen till den grekiska morgonbönen, uppställd tvåspråkigt för den som behärskar det grekiska grundspråket.

PDF: Grekisk-ortodox morgonbön

 

Betraktelse: Skäl att tro

Vad gör tron för skillnad i en människas liv? För den som levt länge med Gud och tron finns risken att man börjar ta trons välsignelser för självklara. Men hur kan man förklara denna ogripbara källa i hjärtats innersta rum så att det blir begripligt för någon annan? Här är några skissartade punkter:

Bön: aldrig ensam
Den troende har en ständig samtalspartner i sitt livs alla situationer, en stor och välkomnande närvaro som lyssnar och tar emot. Till Gud kan man komma med allt i sitt liv, både tacksamhet och deppighet. Bibeln säger: Får någon av er lida, ska han be. Är någon glad, ska han sjunga lovsånger (Jak 5:13). 

Sammanhang: en ram för mitt liv
Tron är ett skydd mot känslan av rotlöshet, mot att flyta ut i universums oändliga intighet genom gränslöshetens och valfrihetens ångest. Tron är en ram som ger stadga åt livet, en frid som kommer av att vara infogad i Guds så mycket större sammanhang. Bibeln säger: Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand (Ps 139:5). 

Mening: en väg som är tänkt för mig
Vad är meningen med att jag är här? Vad ska jag göra med mitt liv? Tron ger en visshet om att vi inte lever förgäves, att Gud Fadern har glädje i oss och i kontakten med oss. Tron lär oss också att Gud har en tanke med att vi finns, att vi ska lära oss leva i kärlek till honom och till våra medmänniskor. Hur vi sedan bäst uttrycker denna kärlek som hans medskapare och avbilder på jorden, det får vi var och en upptäcka i våra liv tillsammans med honom. Bibeln säger: Visa mig, Herre, din väg, jag vill vandra i din sanning (Ps 86:11). 

Förlåtelse: en ständigt ny chans
Livet här på jorden är aldrig fullkomligt. Lyckan kan bli grumlad och ödelagd, både av våra egna val och av det som andra människor gör mot oss. Den kristna tron lär oss förlåtelsens hemlighet och kraft, den som Jesus visade när han på korset bad medan hammarslagen ekade: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör” (Luk 23:34). Jesus upprättar oss från vår förnedring och ger oss en ständigt ny chans, han läker vår inre smärta och lär oss att släppa taget om människors oförrätter. Bibeln säger: Eftersom han själv har prövats och lidit kan han hjälpa dem som prövas (Heb 2:18).

Hopp: döden är inte slutet
En dag kommer vårt liv här på jorden att ta slut. Hur gott, rikt och länge vi än lever måste vi en dag släppa taget och lämna allt bakom oss. Ingen av oss vet vad vi då får möta, men Jesus som efter döden kom tillbaka från den andra sidan berättar: ”I min Faders hus finns många rum… om jag nu går och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni ska vara där jag är” (Joh 14:2-3). Genom tron får vi tröst och hopp inför dödens gåta. Jesus säger: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör” (Joh 11:25).

 

Judisk morgonbön: Goda gärningar

Här vill jag återge två stycken ur den judiska morgonbönen som jag upptäckte idag. Det är två visdomsord om goda gärningar, hämtade från stycket man ber strax före morgonens bibelstudium.

Dessa ting har inget mått:
åkerkanten, förstlingsfrukten, pilgrimsfärden, barmhärtighetsgärningar och Torahstudiet.

Under bönen räknar man upp fem gärningar som alla är påbjudna i Bibeln, men det sägs inte exakt hur mycket de ska utföras – det lämnas fritt för var och en att avgöra hur mycket man vill och kan gensvara på Guds godhet.

Åkerkanten syftar på sedvänjan att inte skörda hela sin åker utan lämna kvar frukten på ett kantstycke så att den fattige och invandraren fick hämta mat där (3 Mos 19:9-10). Hur stort kantstycke man lämnade var upp till var och en.

Likaså är det fritt för var och en att välja hur stor hyllningsgåva man vill ge till Gud som tack vid skördetiden (2 Mos 23:19). Tre gånger om året (påsk, pingst, höst) skulle folket bege sig till templet på pilgrimsfärd, men utöver detta var människor välkomna dit så ofta de ville. På samma sätt finns det ingen övre gräns för Guds inbjudan att efterlikna honom genom barmhärtighet och kunskap om Guds vilja.

Strax efter detta stycke följer ett annat som räknar upp ett antal goda gärningar som inspiration för dagen:

Av dessa ting får människan äta frukten i denna värld, medan huvuddelen består till den kommande världen:
- att hedra far och mor
- att visa barmhärtighet
- att söka sig tidigt till lärdomens hus, morgon och kväll
- att välkomna gäster
- att besöka sjuka
- att bistå en brud (=bidra till ett äktenskap)
- att ledsaga den döde
- att hänge sig åt bön
- att bringa frid mellan en människa och hennes nästa
- och Torahstudiet är jämbördigt med dem alla

 

Predikan: Växa i tro

Men här vill jag säga en sak och dela en lärdom som jag har fått: det kristna livet växer inte linjärt. De som vandrar med Jesus har i alla tider fått uppleva att det inte växer från härlighet till härlighet livet igenom. Det finns årstider i vårt andliga liv, och det går inte alltid att klamra sig fast vid hur det en gång var, utan ibland måste vi släppa det gamla och fråga oss: Vad håller Jesus på att göra just nu i mitt liv? Han är den levande Guden, inte en död avgud som vi har full kontroll över…

DOC: Växa i tro

 

Predikan: Vägen till livet

Det finns En som vill ha dig nära sig. Det finns en plats för dig i ett Fadershus, det finns en namnskylt på en plats vid Guds bord, en plats som ingen någonsin kommer att ta ifrån dig. Som vi hörde i Psaltarpsalmen: Gud är den som uppehåller din arvedel…

DOC: Vägen till livet

 

Vad händer efter döden?

Vad händer egentligen efter det att vi dör och avslutar vårt jordeliv? Vi ser hur ögonen slocknar, kroppen stillnar och släpper ut sin sista suck… men ingen av oss har sett vad som händer efteråt på den väg som vi alla har att vandra.

Ingen utom Jesus. Nu i påsktiden firar vi att han kom tillbaka från den andra sidan, med hoppets budskap om ljus, liv och glädje för den som vill möta Gud och låta sig uppfyllas och omslutas av hans kärlek.

Sedan vittnar Jesus också om att det finns en annan väg för den som inte vill ha med Gud eller kärleken att göra, i så fall tvingar Gud sig inte på utan låter dem som vill få välja ensamheten.

Här följer en skissartad sammanställning av Bibelns verser om det som händer efter döden, för den som vill fördjupa sig i förväg inför den väg som vi alla har att vandra en gång.

PDF: Bibeln om vad som händer efter döden

 

Predikan: Döden är inte slutet

Döden är inte slutet! Detta är dagen då Herren grep in. Detta är dagen då Kristus gjorde döden om intet och vände upp och ner på hela den här världens tänkande. I mörkaste natt föds ett evigt ljus, i svartaste förtvivlan föds ett evigt hopp, i den grymmaste död föds ett evigt liv.

Efter påskens under är ingenting detsamma. Allt är förvandlat. Kan du se det…?

DOC Döden är inte slutet

 

Predikan: Befriad från dödsångest

Påsken handlar om att Jesus går in på vår väg, att han blir människa av kött och blod precis som vi. Han känner vår oro, vår smärta, vår glädje. Och så går han före: genom döden, och ut på andra sidan, i strålande ljus på påskdagen, på tredje dagen uppstånden ifrån de döda.

Och nu sträcker han ut sin hand, sin sårmärkta hand, och säger: Det är inte så farligt om jag får vara med dig. Det är inte så farligt om du går med mig. Jag vill hjälpa dig på den väg som jag har för dig: genom livet, genom döden och ut på andra sidan.

DOC: Palmsöndagen, Befriad från dödsångest

 

Predikan: Kampen mot ondskan

Nu samlar han här genom sin kyrka en armé av helt vanliga människor som du och jag, en armé av Jesu godhetssoldater, människor som har fått ana någonting av Guds godhet och vill att det goda ska segra. Visst slår det an en sträng inom oss? Är det inte så att de allra flesta av oss vill se godheten vinna? Det är ju det alla filmer och böcker och berättelser handlar om.

Och hans fråga till dig och mig här idag, det är samma som till lärjungarna och till alla kristna i alla tider: Är du med mig? Är du på min sida, mot mörkret och ondskan? Vill vi vara en del av lösningen istället för en del av problemet? …

DOC: Kampen mot ondskan